”Hjälp mig att finna mig själv!”

Maria Montessori (1870-1952) hade stor tilltro till barns förmåga och intelligens.

Hon såg – precis som vi kan se idag – att barn har en stark vilja att upptäcka,
att pröva och att lära sig mer om sig själva och sin omvärld.

Denna inre drivkraft, att bygga upp sig själv och bli alltmer självständig i handling och tanke, observerade Maria Montessori hos barn i hela världen. Hon såg att barn genomgår samma utvecklingsfaser och har samma behov oavsett var i världen och i vilken tid de lever.

Montessoripedagogiken växte fram som ett svar på barnens egna behov och intressen. Pedagogiken grundar sig också på en filosofi om alla individers betydelse och alltings samband  på jorden. Maria Montessori menade att det var viktigt att befrämja karaktärsdrag som ärlighet, varsamhet, glädje, tolerans, generositet, tålamod, medkänsla och vidsynthet. Just detta har gjort att montessoripedagogiken är spridd över hela världen och är aktuell ännu idag.

Montessoripedagogiken bygger på:

• att bistå barnets utveckling
• en frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt.
• att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift.
• koncentration lägger hela grunden för karaktär och socialt beteende.
• att barn som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen.
• att handen är hjärnans verktyg
• det abstrakta tänkandet kommer ur konkreta erfarenheter.

Montessorilärarens roll är att följa varje enskilt barns behov i dess aktiviteter, intressen och utvecklingsperioder. Genom lärarens förhållningssätt odlar vi en ömsesidig respekt för varandra på förskolan. Läraren visar, inspirerar och handleder barnet. De är på så vis också länken mellan barnet och omvärlden. Det finns både ett indirekt och ett direkt syfte med materialen. Det är viktigt att barnen känner att de `arbetar` för sin egen skull.